Att tända fyr på torkade blad och grenar som doftar behagligt har vi människor gjort sedan vi satt i grottan runt elden. Vi njöt av doften och betraktade stilla rökpelaren som steg uppåt. Kanske skickade vi önskningar och tankar med den upp till högre makter.
Vi moderna människor är egentligen inte särskilt annorlunda; vi njuter av väldoft och en stunds stillhet då vi kan koppla av och låta tankarna sväva iväg.
Bruket att använda rökelse är med andra ord lika gammalt som människan själv. Det fanns en tid då vissa former av rökelser var särskilt exklusiva och dyrbara. Ett exempel är beskrivningen om när de tre vise männen bär fram guld, rökelse och myrra som de finaste gåvor de kunde ge det nyfödda jesusbarnet.
Bruket att använda rökelse har en obruten historia fram till våra dagar i stora delar av världen där det fortfarande är lika självklart att tända en rökelse som att borsta tänderna för att göra sig redo för en ny dag.
När tappade då vi i vårt land traditionen och bruket att använda rökelse? Det kan till exempel kopplas till religiösa traditioner. Rökelse var och är fortfarande en självklar del i den katolska kyrkan medan den inte används i den protestantiska delen. Det kan vara en orsak.
Det finns också en föreställning om att rökelse används för att dölja obehaglig lukt och att det därför är ett tecken på en välstädad och ren omgivning att inte använda den.
Nu har traditionen och bruket att använda rökelse hittat tillbaka. När vi med nyfikenhet och öppna sinnen rest och mött andra kulturer är dofterna minnen vi vill ha med oss hem. Det finns också ett allmänt och stort intresse för dofter, aromaterapi och parfymer. Att inreda sitt hem med doft som en del av identiteten är en trend som kommit för att stanna och att tända en rökelse är ett skönt sätt att få en stunds välbehövlig vila och avkoppling i en hektisk värld. Ett sätt att låta en urgammal tradition skänka oss nutidsmänniskor stillhet och ro.